meitene

"Men mot gummi, glas & metall betyder ett mirakel inget alls…" 747 - Isola


Jag och kents musik går numera ganska "way back" så att säga. Jag minns inte riktigt hur jag upptäckte dem men i över tio år har de hängt med som min stora musikfavorit. Musiken har följt mig genom glädje och sorg under alla dessa år. Det är många minnen som ryms där kan jag lova. Jag har aldrig analyserat låtarnas betydelse, jag skulle nog inte ens vara i närheten av att vara rätt. Istället tolkar jag dem mer på ett personligt plan, i en kontext som passar mig.

Olika album symboliserar olika tider i livet. Eller rent av bara lösryckta minnen, tidpunkter. Det är bara att klicka sig igenom min kent låtlista med valfri låt dyker nåt minne upp. Som nu, På nära håll, från b-sidor. Detta är Rezekne en kall vinterdag 2003 på promenad till kontoret, ett iskallt tåg till Riga, en tröttsam bussresa hem från Minsk. Romeo återvänder ensam, Du och jag döden, det är våren 2005. Sista terminen på Ädelfors, flera underbara kentkonserter med kompisar, ja och en hel del känslominnen som jag inte kan sätta ord på.

Alla kents skivor har sin charm, sen finns det väl vissa jag gillar bättre än andra. Men hur kul hade det varit om de hållt fast vid samma sound hela tiden? Dötrist vill jag påstå! Och nu kommer säkert Pär skratta åt just ordet "dö", våra åsikter om kent går isär väldigt kraftigt. Haha. Han är i och för sig inte den enda. Om jag hade fått en krona varje gång nån nämnt nåt om "skära i handlederna" i en kentdiskussion skulle jag vara rik nu. :-P

Min musiksmak är tydligen dålig enligt vissa, men det låter jag vara osagt. Den är bara väldigt varierad! Jag är själv duktig på att leka smakpolis men får ofta äta upp det sen. Eller ja utåt dissar jag det men lyssnar sen i hemlighet på det. Haha, men säg inte det till nån... ;-)